Bye Bye Milford!

En ganska läskig bro 10 meter över forsen

Nödcamping under en plastduk

Första synen när jag vaknade

Bivack grottan

Utsikten när vi skulle sova

Utsikten när vi vaknade

Nu lämnar vi Milford. Vi har hunnit med ganska mycket de senaste veckorna. Först var vi på en fantastisk vandring med Jason och Karen. Vi vandrade till en bergssjö som heter Adalaide. Det skulle vara en solig och och ganska glassig vandring men det slutade med nödbivack och snöstorm. Det var ett riktigt äventyr, Men också den vackraste platsen jag någonsin varit på.
Milford madness blev inställt för att jag skadade knät... Bittert, men istället åkte jag och Jason på en kajak tur efter forsar, sjöar, hav och en fjord. Helt fantastiskt. Vi gjorde drygt 10 mil på två dagar. andra dagen klev vi inte ens ut ur Kajaken vi bara paddlade och paddlade i åtta timmar.
Klättringen har också gått bra. Både jag och Maria har fått göra personbästa och en hel bunt med hårda leder. Jag kommer helt klart att sakna klättringen här nere.
Nu ska vi åka till Te Anau och hänga med Jason. imorgon ska vi på lyx-kryssning i Doubtful Sound. Sen bär det av upp mot Golden Bay, så nu ska vi ha våran välförtjänta semester efter fyra månaders slit.
/ Jimmy

Castle hill

Jimmy har bakat en buss tårta till Ben
som fyller 30

Jimmys husdjur

Mörkret faller i Castle hill

Upp vill han

Cave stream

Det är nu allting vänder. Hemma har ljuset börjat återvända och den där fantastiska vårvintern är på väg. Här nere är vintern på väg. Dagarna blir kortare och solen får kämpa för att ta sig över dem höga bersgtopparna.

Har i dagarna kännt av den första lilla hemlängtan. Utflykter på isen med en thermos varm choklad och polarbröd med ost och kaviar, det är sånt som kan få en att längta hem.
Men vi är inte riktigt redo att komma hem än.
Det blir att jobba en månad till och vi har fortfarande en hel del att se framemot, bland annat "End of season ball" och Jimmy, Ben och Leo's "Milford Madness" när de ska springa Milford Track som är 54km över Mackinnon Pass på drygt 1000 möh.
Sen har vi en månad kvar med klättring i Golden Bay, vinprovning i Marlborough, vandring över Tongariro och lite annat smått och gott att se framemot.

Hade för övrigt en fantastisk vecka i Castle Hill med Emil och Ellinor. Solsken, Bouldering och ett litet äventyr genom "Cave Stream", en 500 m långt grotta som man kunde vada igenom. En riktigt häftig upplevelse där vattnet ibland var midjedjupt och stenformationerna som vattnet skapat helt otroliga.

Besök från Lulsundsgatan

Emil och Ellinor

Färsk tonfisk som förvandlas till filéer av de
svenska mästerkockarna

Jimmy och Emil gör lite nya problem

Påväg upp till Barrier´s Peak

Barrier´s Peak

Mt Titiroa

Maria i ett molnhav

Högsäsongen i Milford har verkligen kommit i gång nu. De senaste veckorna har det varit fullpackat på lodgen varje kväll. Plus en hel del campingbilar som vi måste be vända om för att vi helt enkelt inte har plats för dem. Vi är dessutom det enda stället i Milford Sound som man kan bo och campa på. Det kan vara ganska jobbigt att se deras förtvivlan när dem inser att de måste köra tillbaka minst en timme för att hitta en camping, men samtidigt så är det inte vårat problem att de kommer hela vägen hit utan en bokning.

Det är många som kommer hit och fiskar tonfisk nu och vi har haft turen att få fyra stora fiskar helt gratis. Det är otroligt mycket kött på en fem kilos tonfisk så vi har ätit grillad och stekt tonfisk flera kvällar. Vi har fortfarande kvar några fina filéer i frysen så nu på fredag har vi planer på att göra sushi. Mums!

Vädret här är som vanligt ganska upp och ner, med en hel del regn, men vi har lyckats pricka in några strålande fina dagar nu de senaste gångerna vi har varit lediga. För ett tag sedan passade vi på att åka till Te Anau och begav oss ut på nya äventyr med Jason. Denna gång besteg vi Mt Titiroa, ett berg som är känt för sina stora boulders och sand uppe på toppen som ser ut som snö på långt håll.

När vi kom upp på toppen låg molnen som ett hav nedanför oss och genom molntäcket stack bergskedjorna upp. Något liknande har jag aldrig sett tidigare, det var så vackert. Runt omkring oss var det tusentals stora stenblock i alla möjliga formationer som påminde mycket om Castle Hill. Tyvärr gick inte dessa boulders att klättra för så fort man försökte ta ett grepp så smulades det sönder i handen. Men det var en av de häftigaste platserna jag har varit på, något helt unikt, som att vara på månen.

Våra vänner (och grannar) Emil och Ellinor kom till Nya Zeeland i början på februari, först luffade de runt på sydön för att se vilka fantastiska platser denna ö har att erbjuda. De simmade med delfiner, cyklade i Marlborough och gick på vinprovningar och annat kul. Nu har de varit nere i Milford med oss i två veckor och jag tror faktiskt vi har hunnit visa dem det mesta som finns att se här nere. De åker vidare i dag och sen ska vi möta upp dem om en vecka i Castle Hill. Vi lyckades fixa och trixa lite med schemat så att vi får vara lediga en hel vecka. Sen blir det att jobba en hel del när vi kommer tillbaka men det är det värt. Det kommer bli toppen!

Slutligen så måste ni spana in dessa videos som Miguel har gjort där Jimmy klättrar på våran hemma klippa Little Babylon. För er som inte har sett Jimmy klättra kanske det kan ge er en bild av hur jäkla duktig han är.

http://vimeo.com/20398046

http://www.youtube.com/watch?v=kdGPsTjgwcs

/Maria

Milford

En liten tur i fjorden

En nyfångad laxöring och en glad Jimmy

Våran lokala spa-anläggning

Campingliv

Robin

Jimmy´s BBQ 2.0

Våran pärla!

Nu har två veckor gått sedan vi kom till Milford. Det känns fantastiskt att vara tillbaka, det känns till och med bra att jobba. Vära arbetskamrater är riktigt fina människor hela bunten. Tråkigt är att Jason inte bor här längre men vi försöker att träffas när vi har lediga dagar. Han var här senast igår. Vi hann bestiga två berg och campa under stjärnorna på en dag. Ganska intensivt men riktigt roligt. Både jag och Maria är lite möra i benen idag.

Nu när jag sitter här kom jag just från en paltmiddag som "team sweden" anordnade, det vill säga jag, Maria, Robin och John. vi fick i praktiken visa vad en palt koma är för något, jag tyckte att alla som åt visade de klassika symptomen som ""ojjande" och "hand på magen med blick i taket". Så det var riktigt lyckat. Det vassate jag fick hålla i under tillverkningen av palten var en sked eftersom att jag lyckades skära mig illa igen.... I förrgår när jag skulle dela på två köttbitar som var ihopfrusna lyckades jag slinta och plantera kniven en och en halv centimeter rakt in i handflatan, som tur är så skar jag inte av några senor. Med lite tejp och tryckförband så var jag som ny igen. Tur i oturen kan man säga. Ben trodde att jag skojjade när jag kom med handen i luften och sa att jag skurit mig igen.

Nu har jag börjat hårdträna för ett bergsmarathon på 53km som vi ska göra om sju veckor. Formen känns bra plus att jag har fått en egen kinesisk coach som inte är att leka med. Han blev glad när jag visade handen, han sa: " vad bra, nu kan du inte klättra! Nu kan du fokusera på löpandet." Han är även min jobbarkompis vid namn Leo. En riktigt rolig Kille som flydde trängseln i Hong-Kong och kom hit till Milford för att få känna på riktig frihet.

Nu kom Maria och sa att alla väntar på mig, vi ska och campa på en strand i närheten.

Ta hand om er!

Nya Zeeland

Efter 48 timmar är vi framme på hotellet
i Auckland utan packning. Vi fick i alla fall en pyjamas.

I Nelson på nyårs reggae spelning med Claire och Jim,
bandet i bakrunden är House of shem.

Vy från västkustvägen

Framsäte=launch

Bagageutrymme=sovrum

Utsikt från våran bilcamping

Vi hälsade på Jason i Te Anau, han bjöd på en grym BBQ

Tillbaka i Nya Zeeland. Sitter nu i vårat rum i Milford sound. Maria ska gå på sitt första arbetspass om en timme. Det är en fantastisk kännsla att vara tillbaka. Detta är verkligen paradiset om man gillar klättring, vandring och allt annat i friluftsväg.

Som ni redan vet tappade vi bort en väska med all klätterutrustning när vi flög från Nepal till Bangkok... Så när vi landade i Auckland kunde vi bara skratta när våra väskor inte kom fram. Det känndes ända ganska tryggt eftersom att vi var i ett civiliserat land som förmodligen kunde få fram dem, tillskillnad från Nepal.
Vi tog genast in på ett hotell för att vårat flyg inte skulle gå föränn dagen efter. Väl på flygplatsen när vi redan hade checkat in till vårat flyg till Queenstown så fick jag en ingivelse. Jag kom på att vi skulle flyga till Nelson istället eftersom våran vän Jason jobbade så vi hade ingen att hälsa på i Queenstown.
Vi försökte att ringa Robbies mamma Claire och fråga om de var hemma i Nelson, men vi fick inget svar så vi lämnade ett meddelande på telefonsvararen. När det var trettio minuter kvar tills vårat flyg skulle lyfta gick vi och bokade om biljetten så att vi flög till Nelson istället. Det var lite stressigt när vi såg att boardingen hade börjat, men av någon anledning känndes det som om vi inte skulle till Queenstown.

Ovetandes om vi skulle träffa någon vi kände så landade vi i Nelson. Vi hade en plan att köpa en bil för att sedan bila ner till Milford. Väl på flygplatsen fick vi en riktig överraskning. Robbies lillebror Will stod och väntade på oss. De hade hört vårat meddelande.
På kvällen när vi kollade nyheterna fick vi veta att Queenstown just blivit översvämmat, så det var ganska tur att vi ändrade våra planer i sista sekunden. Man kanske är lite synsk ändå.

Det tog 48 timmar för vårat baggage att komma fram, otroligt skönt att det inte försvann det också. Under tiden i Nelson köpte vi en bil, vi stannade fem dagar innan vi begav oss söderut efter den otroligt spektakulära västkusten. Vi sov i bilen och levde på bröd med tonfisk. Efter vägen ringde Marias pappa och sa att de hittat våran väska vi förlorade i Nepal. De hade skickat den till Queenstown, så det var bara att plocka upp den på vägen. Helt otroligt att den kom fram efter sex veckors spårlöshet. Äntligen hade vi börjat få lite tur på våran sida.
I Queenstown gjorde vi även en röntgen för tuberkulos som krävs för att få arbetsvisum, lite konstigt att man måste kolla upp just tuberkulos som nästintill varit utdött hur länge som helst. De verkar inte bry sig om andra sjukdommar som är betydligt vanligare.

Detta var en liten uppdatering om vad vi sysslat med den senaste tiden. Nu väntar mycket äventyr och klättring. Jag hade tänkt att bege mig ut på en springtur när Maria jobbar men tyvärr så öser regnet ner.

/Jimmy

Julhälsningar

Maria klättrar Missing snow

Fiske med hemmagjord harpun

Julklättring

Tidig morgon

Världens bästa boatman

Julaftonsgänget

Julpalmen

BBQ masters

Nu är det sista kvällen i Thailand, imorgon bär det av till Nya Zeeland. Nu är det klart att vi får jobba på Lodgen som vi var på sist. Sen följer även våran vän Robin med (han som klättrar på en av bilderna).
Igår firade vi jul tillsammans med Våran Vän Zen. Han hade fixat den bästa BBQ jag ätit i mitt liv. Den bjöd på flera olika sorters fisk, räkor, musslor, kyckling och en massa olika tillbehör.
Här har vi haft en riktigt bra tid med syrran och familjen. Vi har varit ut och Snorklat och äventyrat lite på öarna som ligger i närheten.
Här är det sent så det blev ett kort inlägg.

Skriver snart igen!

/Jimmy

Vardag i Tonsai

Tonsai från 100 meter upp

Robin på April Fools

La Familia

Nu var det ett tag sedan vi skrev något. Det beror nog på att livet är så enkelt här.
I Nepal var det nya vyer och upplevelser varje dag.
Här i Tonsai vet vi vad dagen bjuder på, det har blivit en underbar vardag.
En rolig sak är att Robin och emil har kommit hit. Och sedan efter det kom Ingela, Jim
och barnen. Vi har haft det riktigt bra tillsammans. Mycket god mat, sol och vita stränder. Barnen badar i timmar med ett fastklistrat leende.
Idag har vi varit in till Krabi och handlat julklappar och julgodis.
Julstämmningen är inte riktigt på topp men det är underbart att slippa julstressen.
Ingela har tagit med sig glögg, pepparkakor och knäck så det kommer bli riktigt mysigt.
Idag blev det ett kort inlägg men vi kommer snart att skriva igen.
/Jimmy