Milford

Bara en skråma...

Milford sound

Från toppen av bestigningen

Nöjda bestigare

Terry från Holland

Maria på väg upp

Åsa och Zosia på toppen av Bowens fall

Phil och Bella

Vårt dricksvatten

Utsikt från Bowens fall

Ben och Jason inviger GRILLEN!

Milford sound lodge

Personalhuset "Saigon"

Nu har vi jobbat våran första period, vi har varit lediga i fyra dagar och ska gå på nästa period imorgon. Vi jobbar åtta dagar sen är vi lediga i fyra.
Nu har vi lärt känna alla ganska bra, det är ett riktigt härligt gäng vi bor och jobbar med. Och sen har vi en riktigt bra manager, han är riktigt omtänksam.
Vi har det otroligt bra här.
Det är ett väldigt lugnande ställe att spendera tid i. Det är nog miljön runt ikring som gör det. Det är även en riktigt skön bykänsla här. Alla känner alla.
En sak som har hänt sedan sist är att jag kom hem från det lokala gymmet och skulle öppna en aluminiumburk med lax. När jag skulle lyfta upp locket så var jag ganska trött i armarna efter gymmet så jag slant och skar mig ner till benet på burken, jag fick sy åtta stygn på tummen. Nu har det gått över en vecka sedan olyckan så jag har plockat ut stygnen och tummen läker bra. Men det har varit ganska frustrerande att inte kunnat klättra när man har Nya zeelands bästa klättring runt knuten...
Men trotts tummen så har vi lyckats att bestiga ett berg och ett vattenfall i närheten.Det var inte klättring utan brant vandring.
Bestigningen av berget tog tre timmar upp och två timmar ner. Utsikten från toppen var det häftigaste jag någonsin sett. Vi blickade ut över hundratals glaciärklädda bergstoppar. Det var otroligt mäktigt. Vi har planerat att göra lite längre vandringar på våra kommande lediga dagar, bland annat Milford track som tar fyra dagar.
Vi ska göra det lite senare när högsäsongen är över så att vi får bo i campingstugorna gratis. Sen kommer det troligen att börja snöa lite mer så att vi får nysnö på bergstopparna, en otrolig syn.
Vattenfallet vi har bestigit heter Boens fall, vi klättrade upp på baksidan av berget, följde forsen till fallet. Det är från den forsen vi får vårat dricksvatten, det renaste vattnet man kan tänka sig.
Maria har gjort ytterligare en vandring till Lake Marian. jag ska också göra den men jag har jobbat kväll.
Vi har haft tur med vädret, normalt regnar det mycket mer här.

En annan rolig sak jag och en kille som heter Janson hunnit med är att vi byggde en otroligt vacker och funktionell grill av ett gammalt oljefat. Alla blev väldigt glada och imponerade. Inte minst vi själva. Så nu har vi grillat ganska mycket den senaste veckan.

Igår var det StPatrick´s day och Åsas och Bens födelsedag. Åsa är en annan svensk tjej som jobbar här och Ben är våran manager. Vi bakade kanelbullar och klädde ut oss i gröna saker. StPatricks day är en Irländsk tradition.
Vi hade en jätterolig kväll där hela nästan hela Milford samlades på puben och dansade och var glada.

Nu har vi varit borta i fyra månader. Så tiden går väldigt snabbt. Vi har upplevt så mycket roliga saker och vi har så många upplevelser kvar.

Vi saknar er!

Kram / Jimmy

Jobbtider

Pancake rocks

En kompis från Claires trädgård

Maria, Will, Jim, Claire och Suzy

En fågel som inte kan flyga.

Abel tasman

En rast i vandringen

En bergspapegoja som äter våran bil

Milford sound

Milford sound

151 meters vattenfall

Oj oj oj, nu har det hänt grejer. Vi har börjat jobba! ...och inte som några slitande äppelplockare utan på en lodge i Milford Sound (www.milfordlodge.com). Det är det bästa jobb vi hade kunnat få, så vi är hyffsat nöjda.
Det vi gör här är vanligt hotelljobb, så vi får städa och stå i receptionen.
Naturen runt omkring oss är helt otrolig, varje gång vi tittar ut är det nästan så att vi måste gapa. Vi är omgivna av gigantiska berg som är täckta av glaciärer, precis utanför vårt rum rinner en liten fors med turkost glaciärvatten.
Ben, vår chef, är väldigt omtänksam och har bland annat sett till så att jag och jimmy får alla våra lediga dagar tillsammans. Man har förövrigt alltid fyra dagar ledigt för att få ut så mycket som möjligt av sin fritid.

På vår fritid har vi möjlighet att
- åka på olika båtturer i fjorden, stora som små
- flyga flygplan till Queenstown och strosa omkring tills vi vill ta ett flygplan tillbaka till Milford igen
- paddla kajak i fjorden, leka med sälarna och blöta ner sig ordentligt under ett 151 meter högt vattenfall
- träna på gym
- klättra, antingen på klipporna som ligger alldeles i närheten eller åka till Wanaka eller Queenstown
- flyga helikopter runt Milford och landa på glaciärerna
- gå på olika vandringar, korta och lååånga

OCH ALLT DETTA ÄR HELT GRATIS!

Hittills har vi hunnit med en båttur, en kajaktur och Jimmy har även fått två klätterdagar. Vi har alltså mycket kvar att göra.

Vi bor i ett litet rum som påminner om en skokartong men som fungerar utmärkt att sova i. Resterande tid spenderar vi i personalhuset "saigon", där vi lagar mat, bakar, ser på film och umgås. Totalt är vi cirka 20 personer som delar på detta utrymme men det verkar fungera väldigt bra.
Variationen är stor på människorna som bor och jobbar här - pojkar och flickor från världens alla hörn. Men alla har varit jätte trevliga och välkomnat oss in i deras stora familj.

Före detta var vi i Nelson hos Claire och Jim. Det var jätte roligt att bo hos dem ett tag, det skämde bort oss rejält.
Före vi åkte ner till Milford så gjorde vi en vandring i Abel tasman. vandringen var 4 mil och vi tog tre dagar och två nätter för att göra denna.
Det var en otrolig vandring, så vackert. Man gick stigar som var gjorda efter bergssluttningarna. Det häftigaste var att omgivningen ändrades så snabbt, ena sekunden gick man i regnskog andra sekunden var man på ett kalfjäll och helt plötsligt när man kollade ner för stigen så såg man en gyllene strand med palmer och turkost vatten.
Det häftigaste av allt var när vi var på en strand och hittade en liten grotta som vi kröp in i. Vi hade pannlampor på oss för att det var kolsvart. Vi fick krypa på knä genom en smal gång. Efter 4 meter kom vi till ett "rum" i taket såg jag små punkter som lyste, trodde att det var någon kristall som reflekterade ljuset från pannlamporna. Vi stängde av pannlamporna och ovanför oss såg vi en hel stjärnhimmel. Först fattade vi ingenting. Vi tände pannlamporna och såg att det var maskar som var självlysande. Det var helt magiskt.
När vi kom tillbaka fick vi veta att dessa lysmaskar använde ljuset för att lura in andra insekter i klibbiga trådar som de spann.
Vandringen gick bra förutom att Maria fick en massa blåsor på fötterna (inga allvarliga) de orsakade bara lite haltande.
Apropå Marias fötter så har de läkt väldigt bra. Nu är hon helt återställd.

Vi är glada och lyckliga. Känns verkligen skönt att vi fick det här jobbet.
vi kommer nog att stanna här i tre månader. Och sedan har vi två månader kvar innan vi åker till Kina.

Vi saknar er alla otroligt mycket.

Kram / jimmy och maria