Kina är stort!

Ping An

Risterrasserna

Morgon i Lijiang

Tiger Leaping gorge

Kinesisk frukost,ångade bullar fyllda med kött

Helvetes bussen

Högsta passet på tibet highway, 4700m

Ett gäng rackarungar i litang

Tibetansk gumma på bönerunda runt templet.

Buddhist studerande vid templet

Mästermunkens radband

Panda i Chengdus pandareservat

The Great wall

Kina är ett stort land. Ett väldigt stort land.

Som sagt funderade vi tidigare på att skicka hem vår klätterutrustning och istället försöka se lite mer av Kina. Nu har vi rest runt i Kina i nästan en månads tid och upplevelserna har varit otroliga.

Från Yangshuo satte vi av mot Guilin och tog oss därifrån till en liten by som heter Ping An för att se de omtalade risterasserna. Från Ping An gjorde vi en fyra timmars vandring till Dazhai, vilket bjöd på en imponerande utsikt över terasserna.
Tillbaka i Guilin hade vi en 20 timmars tågresa framför oss till Kunming. Även om det var trångt och ganska hårda sängar att sova gick resan väldigt smärtfritt. Vi åkte sedan vidare till Dali där vi fick en överraskning vi aldrig hade kunnat hoppas på. Vår vän Mike lämnade Yangshuo en vecka innan oss och vi trodde inte att vi skulle kunna ses igen. Men när vi vandrade längs gatorna i Dali stötte vi plötsligt ihop med honom. Det blev ett stort kramkalas och vi bestämde oss för att resa tillsammans till Peking.
Efter Dali tog vi oss till Lijiang och vidare till Tiger leaping gorge där vi gjorde en två dagars hike omgivna av 5000 meters bergstoppar och utsikt ner i ett av världens djupaste pass. Vackrare och mer dramatiskt än vad vi hade föreställt oss att det skulle vara. Det var en tuff vandring som bjöd på mycket mjölksyra i benen.
Nästa stopp blev Shangri-la som ligger nära gränsen till Tibet på drygt 3000 meters höjd. Här började vi andas in lite av den tibetanska kulturen med maträtter som yak kött, yak yoghurt och smör te. Varje kväll samlades kvinnor och män, unga och gamla på stadens torg där de dansade folkdans i minst en halvtimme.
Det var en otrolig stämning.
Från Shangri-la började nu ett riktigt äventyr. Vi hade bestämt oss för att ta oss till Chengdu via Tibet - Sichuan highway. En väg som är känd som en av världens högsta och dåligaste vägar men också som en av världens vackraste.

Bussen rullade in på busshållplatsen. Det var inte årets modell om man säger så.
När vi gick in i bussen upptäckte vi att det inte fanns nog med plats, så jag fick sitta bredvid en kines som förmodligen inte hade en dusch hemma och Maria fick trängas längst fram mellan chauffören och passagerarsätet.
när bussen kört några minuter så stannade den och plockade upp ytterligare 10 personer, varav fem trängde sig in bredvid Maria. Jag såg tårarna i Marias ögon. Så nu var vi 30 personer i en buss som kunde ta 20.
Bussresan vi hade framför oss skulle ta tio timmar, jag förstod att det skulle bli en lång resa.
Vägarna vi åkte på var inte vägar i våra ögon... Det vav en blandning av grus och enkla jordvägar. vi åkte 100 kilometer, det tog tio timmar...
Våran upplevelse är att Kineser generellt saknar vett och etikett. De kan även vara väldigt respektlösa.
Bussen hade stora rök ej skyltar men det stoppade inte 20 av kineserna från att sitta och bolma. En annan sak jag anser störande är att de spottar överallt. Inne som ute.
Så i bussen kraxade de upp stora slemloskor som de ogenerat spottade ut kring våra fötter. Av någon konstig anledning så blir de även lätt illamående när de åker buss så fem kineser spydde kontinuerligt under resan.
Detta borde ge er en liten insikt hur vi hade det.
Haha, jag glömde nästan att säga, men jag hade även en matförgiftning på halsen.
Men bortsett från detta så var busresan magisk. Vyerna vi såg var i världsklass!
Vi gjorde sammanlagt fyra bussresor av liknande slag.

Vi stannade på tre ställen innan vi kom fram till Chengdu.
Det bästa av dessa var Litang, en tibetansk stad i Kina. Litang ligger på drygt fyra tusen meters höjd, något som vi märkte av så fort vi gjorde något fysiskt.
Litang präglades av tibetansk buddism. Tempel och munkar var något vi såg överallt. Något som Tibetanerna inte såg ofta var turister, de glodde på oss som att vi var ufon. jag skojjar inte. Det var nästan komiskt. vi kände oss som ett vandrande zoo.

Det hände så otroligt mycket här, vi hade så mycket häftiga upplevelser så om jag skulle skriva om allt skulle det resultera i en roman...
Vi gjorde inte så mycket men det var en helt ny värld för oss.
Jag kan berätta om en sak. En dag vandrade vi upp till en buddhistby.
väl inne i byn så sprang munkar omkring överallt unga som gamla. det var en väldigt speciell stämning där inne. Vi kände oss välkomna och vi såg att de var nyfikna på oss.
vi gick upp till huvudtemplet och satte oss på ett torg utanför portarna. Så fort vi satt oss ned så samlades ett gäng munkar runt oss. De hade en fotbollstidning från VM-2000 så vi kunde visa vart vi kom från genom att peka på vilket landslag vi hade.
Efter ett tag så bjöd en av munkarna in oss i templet. Inne i templet hade jag en av mina starkaste upplevelser någonsin.
På golvet satt det kring hundra munkar och mässade på tibetanska, de spelade trummor och gungade med i takten, det luktade rökelse och stämningen var magisk
Det var så äkta. Många tempel vi besökt har blivit korrumperade av turismen, de vill bara ha pengar och bryr sig inte om annat.
Men här var det annorlunda.
När vi stått där ett tag så kom en äldre munk och visade oss ett par nycklar. Han pekade på en trappa och sa Dalai Lama.
Vi visste att den tredje Dalai Laman var född i Litang, så vi förstod att det hade något med detta att göra.
Munken som tog med oss pratade inte ett ord engelska, men vi lyckades genom teckenspråk och roliga charader att förstå att det var här som den tredje Dalai Laman vuxit upp. Han var väldigt stolt över detta. Och vi kände att vi var på en väldigt helig plats.
Vi hade en otrolig tid med munkarna den dagen.

Nu är vi i Peking och har varit här i nästan en veckas tid. Även om det är en väldigt fin stad så börjar vi bli ganska less på stadslivet, tunnelbana och försäljare som försöker tvinga en till att köpa deras grejer. Många gånger har de även försökt hålla fast i oss.
Den absoluta höjdpunkten här i Peking har varit att vandra på den Kinesiska muren. Vi gjorde en fyra timmars vandring och fick chansen att se även den "gamla" muren och inte bara turistdelarna som har blivit renoverade. Det var också en upplevelse att äta "Peking duck". En anka som det tar de tre dagar att föbereda och tillaga och som man sedan äter i små pankakor med plommonsås, vårlök och gurka. Till och med jag som har börjat smaka kött igen och avskytt det mesta tyckte att var riktigt gott.

I morgon bär det av till Thailand. Vi har letat upp en liten paradisö som vi ska gotta oss på i några veckor.

Vi saknar er! / Jimmy och Maria