Solig picknick 60meter upp
Utsikt från hemmaklippan
Maria klättar multi pitch
Jimmy fryser i Queenstown
Maria och Jason i Queenstown
Jason äter gröt med en sten
Jimmy bygger konst med balans
Delfin i Doubtful Sound
Underbar solnedgång på Lyxkryssning
Picknick på Mitre Peak (Vi bor i viken)
The lodge family
Lyxig picknick transport
Jimmy klättrar tokigt, bilden är rätt vägFör en månad sedan såg vi bara snön på bergstopparna, nu närmar den sig marken. Temperaturen sjunker sakta men säkert.
När vi sitter ute och andas den kyliga klara luften känns det som hemma.
Nu är vi bara fem personer som jobbar och bor tillsammans. Vi turas om att laga mat och städa. Kvällarna bjuder på alla möjliga maträtter och historier från olika delar av världen.
För några dagar sedan lagade våran fransos crepe´s, dagen efter det bjöd vi på palt, som blev en hit!
Imorgon ska vi laga sushi, en favorit i repris. Och nästa vecka har våran Chilenska lovat oss Quesedillas.
Vi känner oss lyckligt lottade med vårat jobb, vi har en underbar manager. För två veckor sedan ville han ge oss en överraskning för att visa vilket bra jobb vi gjort.
Han bad oss alla att sätta oss i minibussen. Ingen hade någon aning om vad han hade i kikaren. Han körde iväg och innan vi visste ordet av det befann vi oss på den lokala flygplatsen! Våran manager Ben hade hyrt en helikopter för att flyga upp oss på den högsta bergstoppen i Milford Sound för att ta en eftermiddags te.
Det var helt fantastiskt. Piloten flög så att fjärilarna i magen inte visste vart de skulle ta vägen.
Utsikten från toppen var något jag aldrig kommer att glömma.
Vi har hunnit med ganska mycket sen sist. Vi har varit på en lyxkryssning där vi fick äta riktigt bra mat. Vi hade även turen att få se delfiner och pingviner som simmade omkring och lekte i fjorden.
På kvällen åkte vi ut till havet för att titta på solnedgången, som var helt otrolig.
Efter det åkte vi till Queenstown igen, där vi campade och klättrade. Denna gången följde våran vän Jason med.
Jason är en rolig kille som jobbar som vaktmästare på lodgen. Det finns nog inget i hela världen som han inte kan fixa, helt otroligt!
Han är ganska envis också.
Jag och Maria sov i bilen på en tjock madrass och fina pluffsiga kuddar.
Men eftersom att bilen bara rymmer två personer så skulle Jason sova i en hängmatta. Jag erbjöd honom att låna mitt tält men han sa att han skulle njuta av den stjärnklara natten. Vi sa godnatt till varandra. Det dröjde inte länge tills jag och Maria vandrade in i drömmarnas land.
Jag vaknade upp ungefär fyra timmar senare av ett kraftigt smattrande på biltaket, regn.....
När jag tittade ut så jag bara ett vitt sken som rörde sig väldigt konstigt. När jag gnuggade sömnen ur ögonen och tittade lite mer noggrant såg jag en syn som jag aldrig kommer att glömma.
Det var Jason i en pannlampa som yrade omkring som en höna, iklädd bara kalsonger försökte han spänna upp en pressening mellan två träd.
Jag var ganska trött så jag fnissade lite för mig själv och kröp ner under täcket.
Morgonen efter när jag klev ut ur bilen hittade jag Jason under en pressänning i sin sovsäck på marken.
Han var torr och hade sovit gott . Men jag tror att han är lite för envis för att erkänna att han hade sovit bättre i ett tält.
Annars rullar det på som vanligt. Vi lever ett vanligt liv här, jobbar och ser fram emot våra lediga dagar. vi har bara tre veckor kvar innan vi slutar. det kommer att kännas sorgligt eftersom att vi har blivit en liten familj här.
Jag och Maria har verkligen kommit varandra nära. innan vi åkte var jag lite nervös över hur det skulle vara att spendera varje minut tillsammans.
Det visade sig att gå hur bra som helst. Vi kommer otroligt bra överens. Det är en rolig känsla när man gör något tillsammans och man vet vad den andra tänker och vill utan att man behöver prata. Eller när man sitter tyst länge och båda skiner upp och ska berätta något, så visar det sig att vi tänkt på exakt samma sak. Detta händer jätte ofta. Nästan som telepati. Sen är det klart att vi kan bli lite irriterade på varandra ibland, men det är nog bara nyttigt.
För några dagar sedan fick vi ett paket från Sverige. Mamma Ann och syster Ingela skvallrade redan för några veckor sedan att de skulle skicka hit några presenter. Det resulterade i att vi har varit som två små ivriga barn, varje dag har vi sprungit in till kontoret och frågat Ben om de kommit några paket från Sverige. Vi frågade säkert tio gånger innan paketet kom.
Paketet var fullt av roliga saker. Svenskt godis, tjocksockar, handskar, svenska tidningar och lite andra fina presenter.
Och alla våra vänner på lodgen var nyfikna att se på alla svenska godsaker. Vi bjöd dem på saltlakrits, He he he.....
Förväntansfulla stoppade de in karamellerna i munnen, sen tog det ungefär två sekunder innan den första godisen spottades ut. Vi fick veta att vi inte var riktigt friska som äter godis som smakar som gift.
Jag berättade för Jason att de använder salmiak som smaksättare på godisarna (samma sak som används när man gör batterier) när jag berättade det sa han bara att han fått det bekräftat att vi inte är riktigt friska.
Så efter det var ingen så intresserad av att smaka de andra godisarna.
Sex månader borta, det känns kan jag lova...
Vi saknar er, varje dag!
Kram /Jimmy
