Milford

En liten tur i fjorden

En nyfångad laxöring och en glad Jimmy

Våran lokala spa-anläggning

Campingliv

Robin

Jimmy´s BBQ 2.0

Våran pärla!

Nu har två veckor gått sedan vi kom till Milford. Det känns fantastiskt att vara tillbaka, det känns till och med bra att jobba. Vära arbetskamrater är riktigt fina människor hela bunten. Tråkigt är att Jason inte bor här längre men vi försöker att träffas när vi har lediga dagar. Han var här senast igår. Vi hann bestiga två berg och campa under stjärnorna på en dag. Ganska intensivt men riktigt roligt. Både jag och Maria är lite möra i benen idag.

Nu när jag sitter här kom jag just från en paltmiddag som "team sweden" anordnade, det vill säga jag, Maria, Robin och John. vi fick i praktiken visa vad en palt koma är för något, jag tyckte att alla som åt visade de klassika symptomen som ""ojjande" och "hand på magen med blick i taket". Så det var riktigt lyckat. Det vassate jag fick hålla i under tillverkningen av palten var en sked eftersom att jag lyckades skära mig illa igen.... I förrgår när jag skulle dela på två köttbitar som var ihopfrusna lyckades jag slinta och plantera kniven en och en halv centimeter rakt in i handflatan, som tur är så skar jag inte av några senor. Med lite tejp och tryckförband så var jag som ny igen. Tur i oturen kan man säga. Ben trodde att jag skojjade när jag kom med handen i luften och sa att jag skurit mig igen.

Nu har jag börjat hårdträna för ett bergsmarathon på 53km som vi ska göra om sju veckor. Formen känns bra plus att jag har fått en egen kinesisk coach som inte är att leka med. Han blev glad när jag visade handen, han sa: " vad bra, nu kan du inte klättra! Nu kan du fokusera på löpandet." Han är även min jobbarkompis vid namn Leo. En riktigt rolig Kille som flydde trängseln i Hong-Kong och kom hit till Milford för att få känna på riktig frihet.

Nu kom Maria och sa att alla väntar på mig, vi ska och campa på en strand i närheten.

Ta hand om er!

Nya Zeeland

Efter 48 timmar är vi framme på hotellet
i Auckland utan packning. Vi fick i alla fall en pyjamas.

I Nelson på nyårs reggae spelning med Claire och Jim,
bandet i bakrunden är House of shem.

Vy från västkustvägen

Framsäte=launch

Bagageutrymme=sovrum

Utsikt från våran bilcamping

Vi hälsade på Jason i Te Anau, han bjöd på en grym BBQ

Tillbaka i Nya Zeeland. Sitter nu i vårat rum i Milford sound. Maria ska gå på sitt första arbetspass om en timme. Det är en fantastisk kännsla att vara tillbaka. Detta är verkligen paradiset om man gillar klättring, vandring och allt annat i friluftsväg.

Som ni redan vet tappade vi bort en väska med all klätterutrustning när vi flög från Nepal till Bangkok... Så när vi landade i Auckland kunde vi bara skratta när våra väskor inte kom fram. Det känndes ända ganska tryggt eftersom att vi var i ett civiliserat land som förmodligen kunde få fram dem, tillskillnad från Nepal.
Vi tog genast in på ett hotell för att vårat flyg inte skulle gå föränn dagen efter. Väl på flygplatsen när vi redan hade checkat in till vårat flyg till Queenstown så fick jag en ingivelse. Jag kom på att vi skulle flyga till Nelson istället eftersom våran vän Jason jobbade så vi hade ingen att hälsa på i Queenstown.
Vi försökte att ringa Robbies mamma Claire och fråga om de var hemma i Nelson, men vi fick inget svar så vi lämnade ett meddelande på telefonsvararen. När det var trettio minuter kvar tills vårat flyg skulle lyfta gick vi och bokade om biljetten så att vi flög till Nelson istället. Det var lite stressigt när vi såg att boardingen hade börjat, men av någon anledning känndes det som om vi inte skulle till Queenstown.

Ovetandes om vi skulle träffa någon vi kände så landade vi i Nelson. Vi hade en plan att köpa en bil för att sedan bila ner till Milford. Väl på flygplatsen fick vi en riktig överraskning. Robbies lillebror Will stod och väntade på oss. De hade hört vårat meddelande.
På kvällen när vi kollade nyheterna fick vi veta att Queenstown just blivit översvämmat, så det var ganska tur att vi ändrade våra planer i sista sekunden. Man kanske är lite synsk ändå.

Det tog 48 timmar för vårat baggage att komma fram, otroligt skönt att det inte försvann det också. Under tiden i Nelson köpte vi en bil, vi stannade fem dagar innan vi begav oss söderut efter den otroligt spektakulära västkusten. Vi sov i bilen och levde på bröd med tonfisk. Efter vägen ringde Marias pappa och sa att de hittat våran väska vi förlorade i Nepal. De hade skickat den till Queenstown, så det var bara att plocka upp den på vägen. Helt otroligt att den kom fram efter sex veckors spårlöshet. Äntligen hade vi börjat få lite tur på våran sida.
I Queenstown gjorde vi även en röntgen för tuberkulos som krävs för att få arbetsvisum, lite konstigt att man måste kolla upp just tuberkulos som nästintill varit utdött hur länge som helst. De verkar inte bry sig om andra sjukdommar som är betydligt vanligare.

Detta var en liten uppdatering om vad vi sysslat med den senaste tiden. Nu väntar mycket äventyr och klättring. Jag hade tänkt att bege mig ut på en springtur när Maria jobbar men tyvärr så öser regnet ner.

/Jimmy