Fjärde dagen i Kathmandu börjar lida mot sitt slut. Men med tanke på allt vi hunnit göra och uppleva känns det som att vi har varit här betydligt längre.
Vi har blivit så bra omhändertagna av Biva och Birendra att vi känner oss bortskämda. De har bjudit oss på lunch varje dag och tagit med oss till tempel och andra heliga platser. De har dessutom inte låtit oss betala för någonting hur mycket vi än har bett om att få göra det.
Maten är väldigt god. Bättre än vi förväntade oss och efter många om och men har jag nu lärt mig att äta med händerna. Vi fick en lektion i hur man lagar lite olika rätter i dag, bland annat chicken curry och pickles, så när vi kommer hem ska ni få smaka ni med.
Vi har även lärt oss att skriva våra namn på Nepali. Det kändes som att vi gick i första klass igen och försökte lära oss skrivstil. Fast betydligt svårare. Barnen samlades runt omkring oss när vi tränade och vi bad dem skriva sina namn med. De är väldigt intresserade av att prata med oss men en del är lite blyga. Jag kan inte sluta fascineras av hur otroligt duktiga de är på engelska. Det är en fantastisk skola och Biva och Birendra är helt otroliga människor som ägnar sina liv åt dessa barn.
I går gjorde vi en liten shoppingrunda och köpte de sista grejerna vi behöver inför vandringen. Vad sägs om dunjackor för 350 kr och windstopper byxor för 150 kr. Priserna är verkligen löjligt låga och kvalitén väldigt bra. En middag för två personer kan kosta så lite som 30 kr, en liter vatten kostar 2 kr och en taxi kostar ungefär 15-20 kr.
Trafiken här är väl ungefär lika kaotisk som i de flesta asiatiska länder. Trafikregler existerar inte utan det är tuta och kör som gäller. Gatorna är dessutom väldigt trånga och det är bilar, mopeder, cyklister och människor överallt.
Vi har tänkt börja vår vandring på tisdag. De vill väldigt gärna att vi ska stanna längre på skolan men vi måste komma igång eftersom vi inte vet hur många dagar det kommer ta. Efter vandringen kommer vi att tillbringa mer tid på skolan innan vi lämnar Nepal.
Maria