söndag 15 februari 2009

Hej då Golden bay

Whareriki

Dagens musselfångst

Koru

Petr och Maria lagar mat på Hangdog

Mmmm, musslor

Di Luna


Efter en liten olycka på Hangdog har vi nu bestämt oss för att styra kosan mot Nelson där vi ska träffa Claire och Jim, något som vi ser framemot väldigt mycket. Äppelsäsongen har precis kommit igång så vi ska även börja se oss omkring efter jobb.
Olyckan på Hangdog hände en kväll efter en dans runt en eld som bidrog till ett brännsår på en fot, som senare blev infekterad. Inte helt oväntat var det jag, maria, som råkade ut för detta och nu kan jag inte göra mycket annat än att sitta och vänta på att kunna gå ordentligt igen. Med andra ord - ingen mer klättring på ett tag. Men men, allting har väl sin mening och det känns bra att vi snart ska jobba så att det börjar komma in lite pengar på våra konton igen. Golden bay finns kvar och vi kommer säkert återvända hit för att avsluta alla projekt och vandra i Abel Tasman's nationalpark.
Två veckor här har gått väldigt fort men vi har också hunnit med mycket. Vi har klättrat mer än jag gjorde under de två månaderna vi var i Thailand, där det blev ganska mycket sol och bad för min del. Vi har fått chans att umgås mycket med Will och Chonny som har gett oss tak över huvudet när det har regnat, visat oss en av de vackraste platserna vi någonsin sett, plockat musslor med oss och lagat goda middagar. Vi har verkligen trivts i deras sällskap och pratat mycket om familjen hemma i Luleå som vi saknar mycket.
I går var vi och tittade på Peter Geen's galleri, en släkting till Chonny. Tavlorna var helt fantastiska. Vid första anblick såg de ut som fotografier med när man tittade lite närmare såg man att det var målningar. Jag har aldrig sett något liknande. Ni kan titta in på hans hemsida www.earthseagallery.com.
Vi har också hängt med Chon's brorsdotter Paris, 4 år, som är en riktig energiknippe. Hon är väldigt framåt, pratar bra och kan räkna till tio på spanska. Jag har fått lära henne att räkna på svenska också. "Maria, can we count to ten in freakish?".
På campingen har vi fått många nya vänner som det känns tråkigt att lämna nu. En av de vi har umgåtts med mest är Petr, en kille från Tjeckien som får en att skratta hela tiden. Vi kanske följer med honom till Australien i april eller så hoppas vi på att träffa honom igen efter vägen. De flesta vi har träffat är här på working holiday så många kommer vi nog träffa igen.
När vi kommer till Nelson ska vi försöka använda skype så att vi får prata på riktigt med er där hemma. Ta hand om er!
Maria

Skype namn: jimmy.sundin
mob. nummer: maria: +64210613458 jimmy: +64210613439

3 kommentarer:

Lupin sa...

Tirst med foten men sjukt avis på allt annat dock här är det tok kallt och jag har en förkylning på g. Dock har jag varit och lärt mig slå bakåt volter vilket känns jäkligt skönt att jag äntligen tagit tag i det. Sjukt bra magövning jimmy om du vill bli lite starkare i magen :D Jag klarar 2-3st hela hjul rullningar också. Nä nu ska jag möta upp en klasskamrat och plugga på. Ha det bäst och krya på dig maria. Ha det bäst. Längtar efter er!

DrLarsson sa...

Satan så kallt det är nu o har varit sedan tidernas begynnelse.......känns det som.

Men det känns ändå bra att några andra får njuta av La Dolce Vita.

Jag som ställde in min 2mån. resa till Filli :-)
Trodde aldrig att det skulle vara så kallt här nu,men det är bara ett bevis på att man lär sig nåt nytt var dag hela livet.
Ha det bra o tappa inga äpplen på foten!

Kristina sa...

Så olyckligt Maria med foten hoppas verkligen att den är bra nu.
Sen hoppas jag ju också på att det går bra att hitta jobb inom äppelplockarbranchen;) Det gäller ju att få in lite money också.
Här är det ju bara så askallt -25 i skrivande stund. Men nu lovar de lite mildare väder och det som är lovat är ju lovat..
Ha det gott nu och framför allt var rädd om er.
Kram kram vi tänker på er.
Kristina